serieförlaget

Euro'92 - Samla och byt!

Just nu är det ett himla hullabaloo kring fotbolls-VM i Qatar, och för 30 år sedan då var det fotbolls-EM som det snackades om (dock inte lika mycket hullabaloo). Panini var naturligtvis framme och fixade samlarbilder och album. I svenska laget ses Anders Limpar, Tomas Brolin, Klas Ingesson, Martin Dahlin och Tomas Ravelli - ansikten och namn som även undertecknad känner igen, trots att jag har noll sportintresse, fråga mig inte hur jag lärt mig detta.

Den officiella sången för turneringen var More Than a Game med Towe Jaarnek och Peter Jöback.

Har du läst alla?

En klassiker från barndomens bokhyllor med seriealbum, jag har kvar några album än idag, ordentligt luggslitna och sönderlästa. Detta var ett sätt att visa upp klassiska historier från Kalle Anka, och här är det album nummer 33 som markerats som nyhet. Tre år efter att den här annonsen kördes i serietidningarna 1991 kom sista numret ut, nummer 38.

Samla och byt fotbollshjältarna

Samla på dina fotbollshjältar! Vi skriver år 1991 och Panini och Serieförlaget ligger bakom samlarbilderna som man kunde lägga spendera veckopengen på. Eftersom Serieförlaget också hade serietidningar i sitt "stall" så fanns möjligheten att köpa dessa samlarbilder i stort sett överallt - i kiosker, i mataffärer och naturligtvis i leksaksaffärer.

Vem satte dit Roger Rabbit?

Jag var 13-14 år när filmen "Vem satte dit Roger Rabbit?" kom ut 1988 och jag blev helsåld på den. Att det fanns en parallell värld som bebos av tecknade figurer, figurer som dessutom kan vandra över till "vår" värld, var så coolt koncept. Kanske var detta upprinnelsen till min fascination av populärkulturella referenser mellan filmer och tv-serier, något som jag än idag tycker är väldigt skoj. Filmens regissör blev efter ett litet urvalsarbete Robert Zemeckis, som vid det här laget hade succéer som "Den vilda jakten på stenen" och "Tillbaka till framtiden" bakom sig.

Har du läst alla?

Här är några personliga favoriter får jag säga - albumen som lästes om och om igen, till slut så slitna och ihoptejpade att de knappt gick att läsa längre. 20 år senare har tejpen blött igenom pappret så det har blivit genomskinligt och albumen är fortfarande omöjliga att läsa - och stört omöjliga att slänga bort.