semic

Önskegubben Lilla Fridolf

2a mars är det serietidningens dag i Sverige! Det måste vi fira!

Önskeklubben gjorde att jag fick upp ögonen för tidningen Lilla Fridolf. Men innehållet var också underhållande. Den hunsade Fridolf, busiga dotterbarnet Lillen och huskorset Selma fick man följa i roliga situationer, den ena dråpligare än den andra.

Han är fortfarande på fri fot!

2a mars är serietidningens dag i Sverige och jag lyfter fram reklam för olika serietidningar för att fira detta. Rosa Pantern har en historia, som ni kanske vet, från filmen Den rosa pantern. En film som blev en ikon på grund av Peter Sellers som stal föreställning i rollen som Clouseau och som blev en hel serie långfilmer. Det blev också en tecknad serie, och sedermera även en serietidning. Med The Pink Panther - Rosa Pantern.

Nyhet! Svenska Serier!

Vi skriver 1979 vilket, som ni kanske förstår, är året då serietidningen Svenska Serier kom ut första gången. Den höll i tre åt, till 1982, och lades sedan ner, men återuppstod 1987 och gavs sedan ut till 1996 då den lades ner för andra gången. Mången svenska serietecknare har inlett sin bana via Svenska Serier, och bland de mer kända kan nämnas Patrik Norrman, Alf Woxnerud och Martin Kellerman.

Ohoj, alla smartingar!

En reklam som lika gärna skulle kunna vara hämtad från 2023. "Som ni säkert märkt, har det blivit ganska dyrt att köpa seriealbum ute i butikerna. Detta beror dels på stigande produktionskostnader och dels på kraftigt fördyrade distributionskostnader." Så för att råda bot på detta så fixade Semic till en klubb - Semics albumklubb. Med örnen som logotyp. Hela min uppväxt läste jag album från Semics albumklubb, hemma och hos kompisar. Loggan blev liksom synonym med bra serier för mig...

Stålmannen - Tidningen med de fyra "essen"

Serietidningen Stålmannen utropas här till Sveriges Största Supertidning. Kanske inte så konstigt heller då det ändå är Stålis - Mannen med rost i kalsongerna, som vi brukade benämna honom när vi var unga. Kan nog inte slåss mot tungviktarna Kalle Anka & C:o och Bamse vid samma tidpunkt, men riktar sig ju inte heller mot samma målgrupp. Och som superhjältetidning så är ju ändå Stålmannen riktigt bra.

Säg hej till Barba-familjen

Underbara Barbapapa! Eller som annonsen beskriver dem: Mjuka, gulliga, roliga, påhittiga Barba-familjen". Serieidningen med Barbapapa gav ut mellan 1977 och 1980 i Sverige och var naturligtvis också böcker och TV-program, vilket formade en generation och gav dem omättlig fantasi om vad man skulle kunna förvandla sig till om man var en barapapafigur.

Fantomen - Sveriges största äventyrstidning

Fantomen, den blåklädde hjälten från de afrikanska skogarna, växte sig stark och kunde, i alla fall i annonserna, slå sig för bröstet och kalla sig "Sveriges största äventyrstidning". Utan att snoka upp statistik så stämde det säkert, Fantomen var stor på 80-talet. 26 nummer om året med allehanda serier mellan pärmarna, musikal i Stockholm 1985 och Fantomenland på Eskilstunas Parken Zoo.

Lilla Fridolf - För finsmakaren

Kul middags-inspirerad reklam för Lilla Fridolf. Även den som inte kan franska kan nog lista ut vad rätterna på menyn består av, men för att verkligen kunna njuta av innehållet bör man nog dels vara beläst i språket, men även känna till vad tidningens olika delar består av. Kul och annorlunda är det i alla fall, denna internreklam för Lilla Fridolf.

Illustrerade klassiker är här igen

I ett lyckat försök att tillgängliggöra bokäventyr från tidigare århundraden så skapades serien Illustrerade klassiker. Titeln på dem är precis var produkten är - en serieversion av äventyr som Onkel Toms stuga, Romeo och Julia, Huckleberry Finn och Jorden runt på 80 dagar, bara för att nämna ett fåtal. 228 titlar utkom på två förlag: Illustrerade Klassiker Förlag och Williams förlag mellan 1956 och 1976. Några år därpå gör Semic Press ett försök att liva upp serien, men det blir knappt ett dussin utgivna tidningar innan serien läggs ner och försvinner in i historien.

Stentuffa Flinta-tröjor

Kläder med tryck med ens favoritseriefigur var stort när man var mindre, men jag ställer mig tvekande till om huruvida tonårstjejen någonsin knatade omkring i den vita tröjan med en Fred Flinta skrikandes "Wilma!". Jag kan ju inte veta säkert, men det känns inte så sannolikt.