film

Glädjespridarna Helan & Halvan

Helan & Halvan - Stan & Laurel - är inte lätta att beskriva på bara några rader. Deras kompanjonskap resulterade i åtskilliga kort- och långfilmer och för oss som växte upp med enbart två svenska kanaler så visades många av deras filmer på eftermiddagarna så man indoktrinerades med deras roligheter och skojsamma osamsighet. Ett lyckat koncept som även resulterade i serietidningen som annonsen visar. I Sverige gavs tidningen ut under mer än tjugo år av, i kronologisk ordning, Williams förlag, Semic och Atlantic förlag.

Vem satte dit Roger Rabbit?

Jag var 13-14 år när filmen "Vem satte dit Roger Rabbit?" kom ut 1988 och jag blev helsåld på den. Att det fanns en parallell värld som bebos av tecknade figurer, figurer som dessutom kan vandra över till "vår" värld, var så coolt koncept. Kanske var detta upprinnelsen till min fascination av populärkulturella referenser mellan filmer och tv-serier, något som jag än idag tycker är väldigt skoj. Filmens regissör blev efter ett litet urvalsarbete Robert Zemeckis, som vid det här laget hade succéer som "Den vilda jakten på stenen" och "Tillbaka till framtiden" bakom sig.

Kända katter på Cloettas askar

Gösta Knutssons älskvärda historier om Pelle, som fått svansen avbiten av en råtta och därigenom får heta Svanslös, har gestaltats på många sätt och 1981 gjordes långfilmen under Stig Lassebys ledning. Filmen tog tre år att producera och består av i runda slängar 80000 tecknade teckningar. Figurernas röster gjordes bland annat av Ewa Fröling (Maja Gräddnos), Ernst-Hugo Järegård (Elake Måns), Carl Billquist (Bill) och Björn Gustafsson (Bull).

Det magiska svärdet på VHS

Warner Bros. har med skiftande framgång fört fram tecknade filmer, i stort sett alltid i skuggan av det stora animationsbolaget Disney. Vissa har gått bättre än andra - Space Jam och Järnjätten är två bra exempel - medan vissa andra har det inte gått riktigt lika bra för. Det magiska svärdet - kampen om Camelot gjorde inget större intryck på filmhistorien, men gladde säkert publiken som såg den.

Åsa-Nisse i svart-vitt

Många annonser kördes i olika versioner, ibland med olika budskap, ibland med olika form och färg med väldigt lika varandra. Här är det en och samma annons som jag skrev om för någon månad sedan, fast med den enda skillnaden att fotot på John Elfström är i svart-vitt i stället för färg.

Filmhjältar porträtteras i SerieNytt

Internreklam är otroligt vanligt i serietidningar - man gör helt enkelt reklam för andra tidningar som ges ut inom samma koncern eller förlag. Det gav, och ger kanske även i våra dagar, större inkomster än om man hade tagit in en annons för en leksaks- eller godismärke. Den här annonsen bjuder på ett lite annorlunda "förslag" - köp tidningen SerieNytt för att samla på information om och bilder på "de största filmhjältarna". Tjaa, sämre skäl har jag ju sett. Detta var också första gången som jag fick reda på att det funnits en serietidning med namnet "SerieNytt".

Stålis-diggare - se här!

Det gjordes fyra filmer om Stålmannen - Stålis - med Christopher Reeve i huvudrollen. De tre första var helt ok, bra musik, schysst manus. Den fjärde... ska vi kanske inte prata om. Vi kan i stället koncentrera oss på annonsen som här gör reklam för serieversionen av den tredje filmen: Stålmannen går på en kryptonit eller Äventyret med datasvindlarna. Enligt Svensk Filmdatabas så hette filmen bara "Stålmannen går på en krypto-nit" så var "Äventyret med datasvindlarna" kommit ifrån när filmen gjordes om till seriealbum kan man fråga sig...

Missa inte Åsa-Nisse!

Åsa-Nisse - Nisse på Åsen - började sin karriär i humoristiska noveller i tidningen Tidsfördrif på 1940-talet, och har sedan både blivit serietidning och film, ända in i våra dagar. Bilden på Åsa-Nisse i reklamen är skådespelaren John Elfström som gestaltade figuren i 19 filmer på 19 år. För en annan som växte upp med två TV-kanaler och ett ändlöst utbud av gamla svenska matinévisningar på någon av kanalerna när man kom hem från skolan så är John för evigt förknippad med rollen som Åsa-Nisse.

Landet för länge sedan kommer på video

Första filmen om Lillefot om hans familj och vänner är för många en stabil sten att sitta på och minnas hur bra filmen var. En speciell scen med känslosamt innehåll dyker då och då upp i diskussiontrådar som mätenhet över hur vackert och känsofylld en scen i en tecknad film kan vara, som ett meme, eller bara som ett inlägg i debatten.

Matiné med Disneyfigurer

Matiné-visning, alltså en biovisning som gick på tidigt på dagen, strax efter lunch eller kanske aningen senare på eftermiddagen, var något speciellt när jag var ung. Nu, boende i en storstad, så visas biofilmer lite när som helst på dagen och jag ser eller hör aldrig ordet matiné. Kan sakna det, men förstår att tider och vanor förändras. Den här matinéfilmen, säkerligen ett potpurri av kortfilmer med Kalle och Långben, var jag för ung för att gå och se, men har sett andra, liknande visningar.